Uppfödning av Irländsk Röd Setter

 

 

 

Nyheter 2011

 

 

2011-11-22

Mer än 9 månader har gått sedan jag uppdaterade här...ja jösses här har det hänt grejer ;) Vi har flyttat ut på landet, närmare bestämt Hindås som ligger mellan Borås och Göteborg. Tillslut hittade vi vårt drömhus där både hundar och människor skulle kunna trivas. Apropå människor så har också vår flock utökats i form av en tvåbent människovalp, Julius, som funnits här med oss sedan 30 April. De röda älskar honom och jag tror nog att Julius kommer att älska dem också så snart han förstår vad de är för något. I dagsläget har han lärt sig att kalla in Pancho, vilket inte är så illa för en 6 månaders bebis. Snart går vi vidare med Julius dressyr och målet är att han ska kunna ge dem mat och ta ut dem när han är ett år! (Skojar bara, ni behöver inte oroa er).

Hundarna trivs bra i sitt hus och sin skog, och de har dessutom fått en kattkompis som i somras bestämde sig för att flytta in här. En dag var han bara här och jag som inte klarar av att se djur som mår dåligt tog mig såklart ann honom. Han skulle inte få flytta in...det gjorde han snart. Han skulle inte få sova på övervåningen...det gjorde han snart. Han skulle inte få ligga i knät...det gör han varje chans han får! Vi (jag som inte tycker om katter) är kära. Han är en underbar liten katt som vi döpt till Zixten och som Amigo fullkomligen älskar!! Amigo har superkoll på katten och han buffar o puffar på honom så snart han får chansen, men de andra två tycker också att Zixten är en trevlig kille. Paloma är väl den som är mest tveksam till hans existens, men hon är ganska tveksam till att det ska existera några andra djur överhuvudtaget här i detta hus för då måste man ju dela mattes uppmärksamhet med andra och det tycker hon INTE om!

Zixten
 
 
Kärleken Paloma
 
Samba sambero.

Jag har träffat några från kullen i sommar vilket har varit väldigt roligt. Carmen från Överkalix var här på besök en vecka, en sån sprallig dam som är en kopia av sin mor både till sättet och utseendet. En dam med mycket vilja men så fin och go att man bara dör. Gabriella tar väl hand om sin prinsessa, det är mycket tydligt!

Carmen

Carmen
Carmen
 
Carmen, Tequila, Samba
Carmen, Samba och Tequila.

Rocky  passade på att komma tillsammans med husse då Gabriella och Carmen var här så vi hade en minivalpträff kan man säga :) Pancho, Tequila, Carmen och Rocky verkade trivas jättebra tillsammans och det såg ut som de hade en trevlig dag i solen medan vi tvåbenta drack kaffe och pratade. Rocky hade blivit en stor och ståtlig herre med massor av mörk päls. Han verkar vara en lycklig och harmonisk kille som inte har behov av att stöta sig med andra hanar utan påminner mig mer om en snäll nallebjörn. Men han verkar vara lika busig som sina syskon!

Rocky

Rocky

Rocky

Rocky
Rocky

Sedan har också Lillis varit här med sin husse Daniel och henne hade vi inte sett sedan hon flyttade så det var hemskt roligt att få se hur hon blivit. Hon är en nätt dam men oj så fin och så charmig så man dör. Hon är en förhållandevis lugn dam ( i jämförelse med de andra tokstollarna) som är sockersöt. Hon har idag en styvbror vid namn Charlie o de verkar verkligen ha funnit varandra. Carmen och Gabriella passade på att komma förbi oxå då de var i stan. Det var svårt att fånga Lillis på bild, hon var fotoskygg och mycket snabb i fötterna.

Lillis sitter ner och Carmen står närmast kameran.
 
 
Lillis
 
Lillis husse Daniel; mannen som talar med hundar :)
 
Det är svårt att klappa alla samtidigt.
 

Maria och Paco har också varit förbi i sommar. Paco som vi i detta hushållet envisas med att kalla Hulken (han hade grön markering som valp och var gigantiskt). Paco är idag en rejäl hane med kraftig benstomme, stor på utsidan men lika mysig och mjuk på insidan. Han är en lugn och fin hund precis som när han var valp och orädd och trygg, så som vi vill ha dem. Han ser ut att ha det mycket bra med sin matte precis som de andra i kullen. Hulken (ja eller Paco då) var det ett tag sedan vi såg, men vi hoppas på att ses oftare då matte flyttat till västkusten igen. Välkommen hit Maria!

Paco

Paco

Paco

Paco

Amigo, Tequila, Paco
 
Maria och alla hundarna.
 
     
 
      
 
 
Denna månad kommer vi att röntga våra ungtaggar och vi är som vanligt nervösa inför detta. Rocky har redan röntgats, tyvärr med dåliga resultat, C o D. Detta önskar man aldrig sina valpar eller valpköpare men det är baksidan av att äga en setter även om vi som uppfödare gör allt för att minimera riskerna för HD-fel. Vi hoppas att Rocky ändå kommer att få ett långt och härligt liv, i dagsläget är han helt utan symptom och det är vi alla glada för. Även innan detta resultat så såg vi helst att alla i kullen blir röntgade men nu ännu mer, så tveka inte att höra av er om ni undrar något.
 
Ha det gott så länge, jag lovar blir bättre på uppdateringen. Avslutningsvis...låt mig få presentera Julius, det nya tillskottet i kennel Min-Min Light
 
 

 

2011-03-27

Jag har inte orkat uppdatera vår hemsida på ett par månader...då jag inte orkat berätta om att min hjälte lämnat oss! Rico fick uppleva sin 14-års dag vilket jag är så tacksam över, men det gör inte det lättare bara för att han fick leva i många år, tvärtom. Två dagar efter sin födelsedag, den 3januari, så blev han plötsligt väldigt dålig och kunde inte stå upp på sina ben. Vi åkte ilfart in till sjukhuset men de kunde inte hitta något fel alls på honom förutom att han hade väldigt ont i sin mage. Tydligen så kan man tappa känseln i bakdelen när man har smärtor i magen, så Rico blev inlagd med dropp och blev snabbt piggare igen. Dagen efter fick jag  hämta hem honom..men jag såg att det inte var som det skulle. För det första blev han GLAD när jag kom (de som känner Rico vet att han brukade sura när han varit inlagd) och han skakade väldigt. Men efter att ha pratat med veterinären så beslutade vi oss för att ta hem honom iallafall. Allt var frid och fröjd tills vi kom hem och skulle ta en snabb promenad med alla jyckarna. Jag märkte snabbt att Rico inte mådde bra, han betedde sig underligt så jag beslutade mig för att vända hemåt igen. På väg hem började han halta väldigt illa och vi hade problem att ta oss upp för trapporna. Väl inne orkade Rico inte stå upp mer..det var bara att åka direkt in igen till sjukhuset. Väl inne så var det samma visa igen, det var INGET fel på hunden, alla värden, alla organ, allt var som det skulle. Men att min hund led och hade ont var det inget tvivel om, det vet man efter 14 år tillsammans. Så det hemska dagen var kommen då jag var tvungen att ta det svåraste beslutet man kan ta, det beslutet jag fasat för i 14 år! Men min hjälte skulle inte lida en sekund längre, han skakade av smärta men vi visste inte vart han hade ont. Benet var svullet och jag tror personligen att han fick en propp för han var knappt kontaktbar. Veterinärerna ville självklart ta reda på vad som fick honom att må så dåligt men jag ville inte utsätta honom för mer utan den 4 januari fick han somna in.

Trots att det gått flera månader så kan jag inte skriva detta utan att gå i sönder, den hunden kommer jag att sörja så länge jag lever. Han var den jobbigaste, envisaste hund jag haft. Vi fick gå alla lydnadskurser två gånger, han gjorde alltid som han själv ville, han var som en katt! Men det var just det faktum att han var så svår att dressera som gjorde att vi kom varandra så oerhört nära. Rico har varit min följeslagare genom hela vuxenlivet..från 20 års ålder till idag då jag är snart 35 år. Dessa år är ju väldigt viktiga och mycket händer och Rico har alltid varit där...så nu måste jag lära mig att leva livet utan denna underbara hund. Det är svårt och bara en riktig hundägare kan förstå vad det är vi måste gå igenom varenda gång. Det är värt det men så förbaskat svårt!!

Tack Rico för alla fina år tillsammans, för alla underbara stunder fyllda av skratt och gråt och tandagnisslan!

Ricos sida»

2011-01-02

Ännu ett år har gått och Rico har fått uppleva sin 14-års dag! Vem hade trott det? Som sig bör så bjöds det på kalas och pannkakstårta med nötfärs och inget mindre än broccoli. Stackars Rico är alltid lite trött på sin födelsedag då han fyller år på nyårsdagen, men han piggnade till när tårtan började tillagas. Han är pigg för sin ålder den gamle och han följer fortfarande med oss ut i skogen var dag. Det går inte fort men det går med glädje! Han har ju inte mycket muskler kvar i bakdelen men han hänger ändå med, och vi åker in på regelbundna veterinärkontroller för att vara säkra på att han inte lider. Enligt dem så har han värden som en unghund haha!! Så jag vill tacka Inga Seiboth för denna älskade Rico som jag för 14 år sedan köpte på kennel Highland Flower. Och till Rico, Highland Flower Superstar vill jag säga : GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN ÄLSKADE GUBBE!!!

 

Hela gänget väntar på tårta. Vi har en extra gäst för tillfället, Eliot som är här på besök ett par veckor!
 
 
Vi fick ett brev från svart hane...haha, jag menar förstås Logan :) Han har det bra och hälsar att han blivit en stor busig herre som trotsar mycket! Det hör ju till denna åldern eller vad säger ni andra som har resten av kullen hemma?? Här nedan ser ni lite foton på illbattingen Logan!

Logan
 
Lillis (Lila tik) har fått nya ägare i Malmö, Daniel och Monika. Vi får regelbundna rapporter om hur det går för henne.
Lillis hälsar att allt går bra och hon har också fått en ny setterbror vid namn Charlie :) Tack Daniel och Monika för alla bilder ni skickar och alla meddelanden, det uppskattas så mycket här i Göteborg! Ni tar väl hand om vår lilla prinsessa!
 
Lillis
 
 
För ett tag sedan fick vi foton från Rocky och Stefan. Tyvärr kan jag inte lägga ut bilderna här för formatet är alldeles för litet, så istället får ni ta mitt ord på att han är supersöt :))
 
Ja det var allt för idag, fortsätt att skicka bilder så gör ni oss här i Götet mycket glada!

 

 
    
 

 

2008»

2009»

2010»